Vid konkurrensutsättning av tjänster enligt bilaga E, dvs. upphandling av social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänsteupphandlingar, ska den lagstiftning som gäller sådana tjänster beaktas.
Trots att upphandlingslagstiftningen endast gäller upphandlingsförfarande, är de upphandlande enheterna bundna också av speciallagstiftningen om tjänsternas innehåll som ska beaktas exempelvis när föremålet för upphandlingen bestäms. Den upphandlande enheten får därmed inte låta bli att uppmärksamma de innehållsmässiga förpliktelser som följer av annan lagstiftning.
Den centrala lagstiftningen som säkerställer kvaliteten på social- och hälsovårdstjänsterna och klientens rättigheter utgörs av grundlagens bestämmelser, lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) samt av socialvårdslagen och hälso- och sjukvårdslagen, som reglerar tjänsternas innehåll.
Lagarna kompletteras av speciallagstiftning som t.ex.
Enligt den ovan nämnda allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen om socialvård ska användarnas specialbehov beaktas och användarna höras. Detta ska beaktas särskilt vid upphandling av individuella, långvariga och regelbundna vård- och socialtjänster för användarna.
Skyldigheterna gäller bedömning av servicebehovet, planering av tjänsterna, beslutsfattande och faktisk organisering av tjänsterna, dvs. genomförande.
En kommunal upphandlande enhet kan vid hörandet och utredningen av de särskilda behoven utnyttja exempelvis äldrerådet eller rådet för personer med funktionsnedsättning, om den tjänst som ska konkurrensutsättas i första hand gäller personer som råden företräder. Rådet i fråga kunde till exempel när upphandlingen planeras ta ställning till vad som är väsentligt i den tjänst som klienterna får tillgång till och vilka aspekter som bör beaktas i konkurrensutsättningen.
Vid upphandlingar av social- och hälsovårdstjänster kan det, med tanke på deras karaktär, vara bra att dessutom beakta följande faktorer:
Nedan presenteras några synpunkter på innebörden:
Tjänsternas kvalitet
Inom social- och hälsovården hör kvalitet ofta ihop med klientens upplevelse och därför är det viktigt att noga bestämma kvalitetskriterierna i anbudsförfrågan. Det finns anledning att beakta kvalitetsrelaterade omständigheter också ur andra perspektiv än enbart jämförelseperspektiv: kvalitet kan beaktas också till exempel genom villkor för anbudsgivarnas lämplighet, minimikrav på upphandlingsobjektet och kvalitetsvillkor i kontraktet.
Kvalitet bör definieras olika för olika tjänster. Samma kriterier garanterar inte kvalitet hos alla tjänster.
Genom kontraktshantering kan man säkerställa att villkoren iakttas under kontraktsperioden.
Kontinuitet
Med kontinuitet avses exempelvis att den som producerar tjänsten för klienten, den som sköter klienten eller metoderna inte byts ut. Kontinuitet kan också betyda att inga andra stora förändringar sker i vården eller vårdförhållandet.
För tjänster där det är viktigt med kontinuitet kan man med serviceproducenten ingå ett upphandlingskontrakt som gäller tills vidare på samma sätt som i fråga om långvariga tjänster.
Kontinuitet är dock inte nödvändigt för alla klienter. Klienten kan uppleva att en förändring är uppiggande och leder till önskad bättring.
Tillgänglighet
Tillgänglighet handlar framför allt om att tjänsten ska fungera för personer med funktionsnedsättning eller andra funktionsbegränsningar. Åtkomlighet innebär att miljöer, tjänster eller utbud ska vara anpassade för användning av olika människor. Tillgänglighet kan ses som en del av åtkomligheten, vilket innebär att god åtkomlighet också innefattar tillgänglighet.
Speciallagstiftningen ålägger den upphandlande enheten att i upphandlingsförfarandet beakta åtkomlighet och tillgänglighet exempelvis i byggandet. I allmänhet ingår tillgänglighetskrav i minimikraven för upphandlingen. Tillgänglighet och åtkomlighet gäller dock inte bara fysiska byggnader: exempelvis lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ålägger myndigheterna att beakta tillgängligheten på sina webbplatser.
Rimligt pris
Den upphandlande enheten bör överväga vad som är ett rimligt pris för en tjänst, särskilt i fråga om sådana tjänster som klienterna använder flitigt och som de själva betalar en del av. Det kan till exempel vara upphandlingar av måltidstjänster där klienten betalar en del av måltiden.
Eftersom de minimikrav och andra krav som ställs på upphandlingen ofta höjer priset på tjänsten i fråga, bör den upphandlande enheten bedöma kraven och särskilt hur dessa påverkar det pris som klienten ska betala.
Ett sätt att få ner kostnaderna är omvänd konkurrensutsättning där anbudsgivarna konkurrerar endast utifrån kvalitetskriterier. Den största utmaningen med denna modell är att ställa rätt prisnivå.
Tillgång och omfattning
Tillgången till en tjänst avser till exempel i vilken mån platsen där den tillhandahålls är tillgänglig för klienten. Vid offentlig upphandling anses krav på fysiskt läge i regel vara diskriminerande, men i nationell rättspraxis har man ansett att sådana krav kan vara motiverade för social- och hälsovårdstjänster. Det väsentliga när det gäller krav på fysiskt läge är huruvida kravet kan motiveras i upphandlingen i fråga. Marknadsdomstolen har bedömt tjänsternas fysiska läge bl.a. i fallen MAO:176/15 och MAO:196/21.
Tjänsternas omfattning kan avse till exempel hur ett konkurrensutsatt kontrakt passar ihop med tilläggsupphandlingar eller ändrade krav hos klienten.
Den upphandlande enheten bör helst redan vid konkurrensutsättningen förutse vilka förändringar som kan ske under kontraktsperioden. I kontraktet kan man exempelvis ta med villkor som möjliggör små förändringar i vårdförhållandet med en enskild klient när klientens behov ändras. Också arrangemang vid eventuella undantagssituationer kan gärna skrivas in i kontraktet. Ändring av upphandlingskontraktet begränsas givetvis av de regler som gäller väsentliga ändringar av kontraktet.
Särskilda behov hos olika klientgrupper
När upphandlingen planeras och bereds är det viktigt att identifiera de olika användarkategorierna. Då kan man exempelvis höra olika klientgrupper samt ta vara på erfarenheterna av tidigare kontraktsperioder och organisationens egen yrkeskompetens.
Till exempel kan potentiella leverantörer i marknadsundersökningsfasen tillfrågas om de kan tillhandahålla tjänster som uppfyller de särskilda behoven hos en viss klientgrupp.
I den egentliga konkurrensutsättningsprocessen kan de olika användarkategoriernas behov tillgodoses exempelvis genom att man ställer sådana lämplighetskrav på anbudsgivarna som förutsätter tidigare erfarenhet av klientgruppen i fråga samt en viss kompetens hos personalen.
Ökad delaktighet och ökat inflytande för användarna
Utöver användarkategorierna bör också användarnas individuella behov och önskemål kunna beaktas i upphandlingskontraktet. En ökning av användarnas delaktighet och inflytande kan anses betyda samma sak som till exempel klientens intresse som definieras i 4 § i socialvårdslagen (1301/14). Ökad delaktighet och ökat inflytande är också nära kopplat till det hörande som avses i annan lagstiftning.
I upphandlingskontrakt bör därför särskild vikt fästas vid hur klienten beaktas i kontrakten som användare av tjänsten och som individ. Den upphandlande enheten kan till exempel kräva att leverantören tillhandahåller olika alternativ för tjänsten, av vilka klienten får välja det alternativ som passar honom eller henne bäst. I upphandlingshelheter av ramavtalstyp kan den slutliga servicehelheten och leverantören väljas bland de utvalda leverantörerna utifrån kundens eget önskemål.
Om klienten inte själv kan fatta beslut som gäller honom eller henne, kan den upphandlande enheten överväga om den kan kontakta klientens anhöriga eller förmyndare för att få reda på klientens vilja. Klienten bör ändå vara i en likvärdig ställning med klienter som kan uttrycka sin vilja.
Också under den egentliga kontraktsperioden bör klienten eller den som använder tjänsten ha möjlighet att uttrycka sin åsikt om tjänsten och kvaliteten på den (kundtillfredsställelse) och om innehållet i och utvecklingen av tjänsten (inflytande). I ett bra upphandlingskontrakt beaktas detta på ett lämpligt sätt.
Innovationer
Innovationer kan anses ha en avgörande betydelse för social- och hälsovårdstjänsterna som ofta kostar mycket och är viktiga för klienten. Innovationsaspekten kan avse exempelvis på vilket sätt ett upphandlingsförfarande kan leda till en innovation.
Uppkomsten av innovationer kan främjas exempelvis genom att det i kontraktet skrivs in modeller för bonus och sanktioner eller andra modeller för resultatrelaterad upphandling. Innovationer under pågående kontrakt kan främjas exempelvis genom flexiblare angivna kontraktsvillkor som gör det möjligt att byta tjänstekoncept i enlighet med innovationen. Villkoren i fråga ska vara kända redan när upphandlingen konkurrensutsätts.
(Webbsidan är utarbetad utifrån Pekkala, Pohjola, Huikko, Ukkola: Hankintojen kilpailuttaminen, Tietosanoma 2017.)
En kommunal upphandlande enhet kan vid utredningen av särskilda behov höra exempelvis äldrerådet eller rådet för personer med funktionsnedsättning, om den tjänst som ska konkurrensutsättas i första hand gäller personer som råden företräder. Rådet i fråga kunde till exempel när upphandlingen planeras ta ställning till vilka aspekter som bör beaktas i konkurrensutsättningen.
Samråden har lett till konkreta förbättringar till exempel i boendeserviceenheter: man har börjat ordna middagar med feststämning och andra gemensamma evenemang som piggar upp i vardagen. Boendeserviceenheter har också öppnat lokaler för pensionärer som bor självständigt.
Frågor kring tillämpningen av upphandlingslagen och förfaranden vid offentlig upphandling
Vi betjänar upphandlande enhet i ärenden som gäller offentlig upphandling, speciellt rådgivning om lagstiftningen. Vi rekommenderar att du i första hand använder vår serviceadress.