En upphandling får inte delas upp eller beräknas med exceptionella metoder i avsikt att kringgå bestämmelserna i upphandlingslagen. En varuupphandling eller en tjänsteupphandling får inte heller kombineras med en byggentreprenad och upphandlingar får inte heller annars kombineras på ett konstgjort sätt i avsikt att undgå tillämpning av bestämmelserna i upphandlingslagen.
Förbudet gäller all upphandling och alla koncessioner. En uppdelning av upphandlingen ska grunda sig på faktiska ekonomiska eller tekniska omständigheter som de upphandlande enheterna vid behov ska kunna påvisa. Bedömningen ska grunda sig på en naturlig sammanställning av den övergripande upphandlingen. Upphandlingar av samma typ som det är naturligt att konkurrensutsätta samtidigt ska anses höra till samma upphandlingshelhet. Uppmärksamhet kan fästas vid de perioder under vilka upphandlingsposter konkurrensutsätts som helheter inom ramen för planmässig upphandlingsverksamhet. Det är således förbjudet att till exempel dela upp en upphandling som berör samma typ av varor och konkurrensutsätta den i poster i syfte att kringgå lagens bestämmelser. Läs mer om naturlig upphandlingshelhet på vår webbplats Naturlig upphandlingshelhet | Upphandling.
Till exempel i fallet MAO:231/25 ansåg Marknadsdomstolen att byggentreprenaden, huvudentreprenaden och sidoentreprenaden utgjorde en sådan naturlig upphandlingshelhet att det uppskattade totala värdet av de entreprenader som ingick i samma upphandlingshelhet borde ha beaktats vid beräkningen av det uppskattade värdet av byggentreprenaden och huvudentreprenaden. I detta fall uppfyllde förfarandet kriterierna för förbjuden uppdelning.
Högsta förvaltningsdomstolen har i fallet HFD 27.3.2024/898 ansett att de översättningstjänster som den upphandlande enheten upphandlat utgör en naturlig upphandlingshelhet. Bedömningen av ärendet påverkades av att upphandlingsbesluten fattades inom en kort tid, och upphandlingarna därmed hade ett tidsmässigt samband med varandra. Dessutom hade behovet av översättningstjänster varit kontinuerligt och det var inte fråga om upphandlingar av engångsnatur. Alla upphandlingar hade varit mycket likartade, även om innehållet som översattes hade varierat. Högsta förvaltningsdomstolen delade Marknadsdomstolens argument att upphandlingarna enligt upphandlingsbesluten hade utgjort en naturlig upphandlingshelhet som det inte var möjligt att dela upp på det sätt som avses i upphandlingsbestämmelserna.
I Marknadsdomstolens fall MAO:H326/22 var det fråga om trygghetstelefoner och larmmottagningstjänster som den upphandlande enheten hade upphandlat och som den delat upp som separata upphandlingar. Enligt utredningen var det inte ändamålsenligt att använda trygghetstelefoner utan en larmmottagningstjänst. I ärendet framkom inte heller någon motivering till att den upphandlande enheten hade behövt skaffa trygghetstelefoner och larmmottagningstjänster samtidigt, men i olika upphandlingsförfaranden och i olika upphandlingskontrakt. Marknadsdomstolen ansåg att båda upphandlingarna utgjorde en enda fast helhet och att man således vid beräkningen av det uppskattade värdet av trygghetstelefonutrustning borde ha beaktat också det uppskattade värdet av larmmottagningstjänsten. Förfarandet uppfyllde kriterierna för förbjuden uppdelning.
I Marknadsdomstolens fall MAO:170/25 handlade det om att bedöma om de tre projekteringsupphandlingar som den upphandlande enheten konkurrensutsatt vid samma tidpunkt hörde till samma upphandlingshelhet. Den upphandlande enhetens upphandlingar gällde den huvudsakliga projekteringen och arkitekturprojekteringen av ombyggnaden av skolcentret, konstruktionsprojekteringen av ombyggnaden samt den hustekniska projekteringen. Även om dessa upphandlingar gällde olika typer av projektering, hade de ett gemensamt mål. Dessutom talade upphandlingarnas tidsmässiga närhet för att upphandlingarna hade utgjort en naturlig upphandlingshelhet. Det uppskattade totala värdet av alla tre upphandlingar borde således ha räknats ihop, och upphandlingen borde ha varit föremål för en upphandlingsannons som överstiger EU-tröskelvärdena.
Ämnet har också behandlats i Marknadsdomstolens avgörande MAO:H256/21.
Tillåten uppdelning av upphandling bör särskiljas från förbjuden uppdelning av upphandling
Förbudet mot uppdelning hindrar dock inte att en upphandling delas upp i sådana fall där upphandlingen av varje enskild post genomförs i enlighet med de procedurkrav som föreskrivs i lagförslaget. Det kan vara motiverat att dela upp en omfattande upphandling för att de risker av ekonomisk eller teknisk natur som är förknippade med upphandlingen ska kunna delas upp eller för att konkurrensförhållandena ska kunna beaktas. För att tillräckligt många anbudsgivare ska fås att delta i anbudsförfarandet ska man i synnerhet i samband med gemensam upphandling överväga om delanbud ska möjliggöras. Då kan också små och medelstora företag delta i anbudsförfarandet. Upphandlingslagen uppmuntrar denna typ av uppdelning, och om detta bestäms närmare i 75 § i lagen.
Förfarandet strider därför inte mot förbudet mot uppdelning om inte syftet med uppdelningen är att kringgå lagens förpliktelser. Det kan dock anses vara fråga om ett förfarande som strider mot förbudet mot uppdelning av upphandlingen, om varor, tjänster eller byggarbeten av samma typ som beställs samtidigt eller inom en kort tid inte konkurrensutsätts. Återkommande upphandling kan genomföras till exempel med hjälp av ramavtal.
Till exempel i fallet MAO:541/24 ansåg Marknadsdomstolen att upphandlingen hade utgjort en planmässig upphandlingshelhet som skulle betraktas som separat från tidigare upphandlingar som den upphandlande enheten gjort. Det var inte fråga om en sådan uppdelning av upphandlingen som strider mot upphandlingslagen. Bedömningen av ärendet påverkades av att behovet av den aktuella upphandlingen hade framkommit först i ett senare skede efter den föregående upphandlingen, och att den senare upphandlingen var klart större och tidsmässigt längre än den föregående upphandlingen.
Läs mer
På Rådgivningsenhetens webbplats
Mer på webben